God fortsättning på det nya året kära läsare!
Hoppas att ni haft en fin jul och nyår med massor med kärlek, nyttig mat och klimatsmarta presenter:)
Själv har jag spenderat julen tillsammans med familjen i Luleå, barnen har fått glädja sig att åka pulka i ”riktig” snö och inte bara över frysta grässtrån som de är vana vid här i västra delen av landet.
Nyårslöften
Nu så här årets första vecka tänkte jag skriva om nyårslöften. I år är första gången på flera år jag HAR lovat ett nyårslöfte, ett löfte som jag VET att jag kommer klara av att uppfylla. Det är nämligen att läsa mer böcker UTÖVER facklitteratur. Det är ett nyårslöfte som får mig att känna mig glad, som inte ger mig stress eller dåligt samvete utan bara tanken på att läsa skönlitteratur ger mig en varm och go känsla i kroppen.
Men faktum är att jag och nyårslöften inte riktigt är vänner. Jag tycker inte om själva idén att lova någonting så där på nyår. Vilken tråkig, kanske tillochmed lat, människa jag är, tycker du kanske?
Är inte nyårslöften bra?
Att lova att träna så man kan få den där efterlängtande kroppen, att sluta dricka kaffe eller sluta med godis, jobba mindre eller skriva den där boken som man alltid har drömt om att skriva, eller vad nu ditt löfte kan vara, det är ju bra löften, vad kan vara fel med dem, frågor du dig?
Javisst är det bra löften, någon av dessa kan vara hälsosamma mål. Jag älskar personligen att sätta stora mål. Problemet är att nyårslöften vanligtvis inte tar oss dit. Faktum är att studier visar att endast 8% av de som gör nyårslöften faktiskt uppnår dem. De flesta faller tillbaka i sina gamla vanor redan efter tre veckor, och med det sagt- de flesta nyårslöften misslyckas.
Och vet ni vad det galna med allting är? Jo, att andra studier visar att vi faktiskt blir beroende av själva misslyckandecirkeln och beroende av själva handlingen att lova oss att uppfylla saker.
Så här fungerar det hela.
Först blir vi så glada då vi tänker på det nya jaget vi kommer vara då vi uppnår våra mål. Allt känns fantastiskt, och drömmen om hur bra det kommer att bli sätter i gång signalsubstansen dopamin, som får oss att känn oss motiverade, glada och entusiastiska.
Det är som att hjärnan blir duschad med detta ämne, men det finns en liten hake, det är att dopamin är faktiskt tekniskt beroendeframkallande – dopamin belyser samma centra i hjärnan som aktiveras av socker, kokain och en massa likes på Facebook. Vi blir invaggade att få mer och mer dopamin, och tänk själv…. Du har lovat att sluta med socker, men själva sockret ger dig en dopaminkick, så…. Lycka till!
När sedan verkligheten kickar in, livet, tiden, lusten eller motivationen att uppfylla sitt löfte inte riktigt finns, kommer vi in i nedåtcirkeln i stället.
Dålig självdisciplin
Kanske känner du skuld och besvikelse på dig själv och klandrar dig själv för ” dålig självdisciplin.” Din hjärna känner att ”något är riktigt fel” och aktiverar din stress, som i sin tur frigör adrenalin, vilket också är beroendeframkallande (därav termen ”adrenalin junkie”) och kortisol.
Medan adrenalin ger dig en kortvarig dig rush av energi och motivation som snabbt försvinner, tenderar kortisolet att hänga kvar i din kropp och kan påverka din förmåga att uppnå dina mål.
Ja det är sant! När vi går länge med högt kortisolvärde, sänks vår kognitiva förmåga och det ökar vårt sockersug och får oss att känna oss misslyckande och deprimerande. Så vad händer? Jo nyårslöftet att träna mer blir i stället att man sitter hemma och äter bakelser för att stilla sitt sockersug.
Men så kommer det ett nytt år, en ny chans att lova sig, att nu, nu verkligen… Nu ska jag ta tag…. Så går åren och hips vips har du flera nyårslöften som du inte kunnat uppfylla samlat i en hög. Det dåliga samvetet är nu stort som ett höghus.
Vad jag säger är att hur knäppt det än låter, så blir vi beroende av de uppsättningar hormoner och neurotransmittorer som följer med känslan av misslyckande likaså som vi kan bli beroende av känslan och tron att vi kommer att klara av att uppfylla kommande års nyårslöften.
Ska vi inte sätta mål?
Ska vi inte sätta mål, är det det jag menar? Nej, absolut inte. Att sätta sina mål är fortfarande en bra sak. Men sätt hälsosamma mål som gör att du och även dina hormoner och signalsubstanser mår bra. Chansen att nå sina mål är större om du sätter mål än om du inte sätter mål. Men hur du sätter dina mål, vilka mål du ställt in och ”varför” bakom dina mål kan vara vad som gör skillnaden i din framgång – och ditt välbefinnande.
Jag är personligen emot att lova att man ska sluta äta godis, 4 år i rad. Det ger bara massa onödigt stresspåslag för kroppen. Kan du sätta mer realistiska mål? En godisfri dag i månaden? I veckan? En godisfri förmiddag? Det kan vara så mycket bättre för det mentala välbefinnandet, med större chans att lyckas, än att år efter år lova sig ett sockerförbjud hela året…
Jag har lovat mig att läsa mer skönlitteratura böcker som sagt detta år, någonting jag vet att jag kan uppfylla. Jag läser redan massa böcker, älskar böcker och hade jag kunnat hade jag säkert kunnat gifta mig med en bok, men jag vill läsa mer varierat och framförallt skönlitteratur. Jag tar med mig medin, fysiologi och anatomiböcker till sovrummet varje kväll och det är inte så himla sexigt sällskap alltid.
Så för att knyta ihop säcken på detta inlägg, nämner jag igen, att jag gjort ett nyårslöfte som får mig att må bra, känna mig varm och avslappnad. Nu väntar jag bara på att ni ska bombardera denna novisa skönlitteraturläsaren med boktips:) och att ni fann mitt inlägg intressant.
Hoppas att ni har det bra och glöm inte att vara snälla med er och ert samvete. Puss och kram