Nature geek, mamma och vagabondare:)
Hello darlings! Tack för att ni har hittat till min blogg! En del av er känner jag redan, en del är nya bekanta, så jag tänkte att det var på sin plats att faktiskt presentera mig lite närmare.
Vem är jag? Anette Selberg heter jag och jag kommer från en liten by i norra Sverige med det förträffliga namnet Harads. Jag är en riktig nature-geek, man skulle kunna säga att skogen är min religion! Där hittar jag min kraft och faktum är att mycket av min barndom spenderades utomhus just i skog och mark.
När jag växte upp hade vi inte internet, vi hade inte tv-spel. Vi hade djur, träd, fiske, en härlig älv att bada i, en fotbollsplan och massa tid (låter som att jag talar om nått som hände för hundra år sedan). Vi hade naturen! Just naturen har alltid haft en positiv påverkan på mig, men ju äldre man blir desto snabbare verkar tiden gå och mindre tid att njuta vi har. Dygnets 24 timmar fylls till bristningsgränsen med alla måsten och ärenden så till den grad att vi glömmer bort att njuta av det ”dagliga” livet. Förskolehämtningar, jobb, träning, de sociala aktiviteterna bara rullar på och vi kraschar utschasade i sängen till natten, dödströtta. I stället för att slappna av och kanske mysa till det lite extra om vi har någon lycklig bredvid oss i sängen, surfar vi runt i olika sociala medier under en timmes tid innan vi slutligen somnar med ögonen i kors och vaknar med ett ryck då den glider ur handen och slår oss i pannan.
Jag var mitt uppe i det stressiga ekorrhjulet, kvinna snart 40 år, ett ständigt dåligt samvete över mina jobbresor då jag lämnade min ettåriga son förtvivlad hemma. Stressad över att jag inte tränade tillräckligt, massa minus på sömnkontot som i sin tur kompenserades av massa kaffe, stressade mig igenom städning och matlagning och de mail som jag inte hade hunnit svara på arbetstid tog jag hand om på kvällarna när jag lagt min son. Och givetvis gjorde jag det;
”Jag älskar ju mitt jobb. Full fart. Rakt in i kaklet”
Efter att ha känt mig ”konstig” och med illamående några morgnar i rad så gjorde jag ett graviditetstest. Det var en helt otrolig känsla att se hur plusset växte fram, speciellt då vår då ettåriga son kom till via IVF. Nu hade vi blivit välsignade med ett barn till. Glädjen var enorm, nu skulle vår familj på tre personer alltså bli fyra.
Men sen kom cancerbeskedet. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag gick från glädje och liv till sorg och död på några timmar.
Jag hade fått sköldkörtelcancer, som var spridd i flera lymfkörtlar. Så samtidigt som jag var gravid med en växande mage, växte också en cancer inom mig.
Det är en hemsk, bisarr känsla, att känna sig så ”levande” då man är gravid och faktiskt håller på att ”skapa liv” och samtidigt känna sig som en livsfarlig bomb, färdig att explodera vilken sekund som helst.
Att få beskedet att jag hade cancern var det som verkligen tvingade mig att göra en helomvändning i hela mitt sätt att leva.
Jag har plockat bort en himla massa måsten i mitt liv, slagit ner på takten, bytt jobb till ett jobb som stimulerar och berikar mig så otroligt mycket mera än innan och jag har gått in i ”hälsans ande”. Cancern har plockat fram en ny version av mig, Anette 2.0. En uppgraderad, bättre version av mig. En Anette med ett djupt lugn, en vishet, många erfarenheter klokare. En människa som sett döden i vitögat och fått en chans till. En Anette med ett behov att skriva av mig och dela med mig av mina erfarenheter. Så hit till min blogg har du hittat! Vad roligt!
Välkommen att följa med mig på min resa.