Urinblåsan
Urinblåsan ligger i lilla bäckenet, centrerad kring mittlinjen och alldeles bakom bäckensymfysen.
Urinblåsan vidgas lätt. En tom urinblåsa är mindre än en knytnäve och når knappt över bäckensymfysen. Urinblåsans vägg är om den är tom tjock och den invändiga ytan är veckad. Innan urinblåsan töms innehåller den normalt 400 – 500 ml urin.
Den kan då sträcka sig flera cm över bäckensymfysen.
Efterhand som urinblåsan fylls blir blåsväggen tunnare och vecken planas ut. I fall man inte har kissat på länge så kan blåsan i vissa fall fyllas med flera liter urin och nå ända upp till naveln. Vid blåstömningen drar muskulaturen ihop sig och pressar urinen över till uretra. Muskulaturen i blåsan heter detrusormuskeln (detrudera = att fördriva)
Urinvägarna består av
Två njurbäcken
Två urinledare (uretres, singular ureter)
Urinblåsan (vesica)
Urinröret (uretra)
Uretra och dess strukturer i uretras stängningsmekanism
Uretra är ett annat namn för urinröret, vilket leder urinen från urinblåsan ut ur kroppen. Hos kvinnan är urinröret rakt och 3 – 4 cm långt.
Den yttre öppningen sitter mellan klitoris och vaginalöppningen. Hos mannen är urinröret s-format och ca 20 cm långt.
Vid ingången till urinröret är den glatta muskulaturen förtjockad.
Det förtjockade muskelpartiet utgör urinrörets inre slutmuskel som stimuleras av sympatiska nervfibrer. För att förhindra att urin sipprar ut ur blåsan mellan tömningarna är det viktigt att dessa muskelceller kontraherar. Där urinröret går genom bäckenbotten finns en tvärstrimmig ringmuskel, urinrörets yttre ringmuskel. Det är denna viljestyrda ringmuskel vi använder när vi ”kniper igen” för att uppskjuta blåstömningen en stund.
Escherichia coli – (kolibakterier) klebsiella & proteus är urinvägspatogena enterobakterier. Kolibakterier kan överleva med eller utan syre (anaeroba) och relativt värmestabila. De har fimbier som gör att de kan adherera till ex, urinslemhinnan. De producerar endoxtin som skadar slemhinnan och på så sätt kan bakterierna penetrera cellerna och skapar biofilm. Smittvägarna är främst endogena, dvs tarmens bakterier sprids via analen via huden in vidare till urinblåsan.
MultiResistenta bakterier (MRB)
MultiResistenta bakterier (MRB) är motståndskraftiga mot flertalet antibiotika. Att bakterier blir resistenta betyder att de blir mer motståndskraftiga mot behandling, och ett exempel på MRB är MRSA. Multiresistenta bakterier blir allt vanligare och förekommer framförallt i länder utanför Norden, främst i vårdmiljöer. Bakterierna i sig är inte mer sjukdomsframkallande än andra, men när en infektion uppstår kan de bli svårt att behandla, ingen eller få antibiotika hjälper. En anledning till detta är överanvändningen av antibiotika. Jag tycker det är viktigt att det finns fler alternativ än bara antibiotika och inom naturmedicin finns flera medicinalväxter som verkar som ” naturligt antibiotika”. Vill du lära dig mer kan du boka tid hos mig som örtterapuet, antingen på min mottagning i Frölunda eller via en telefonkonsultation.
Referenser:
Ericson, Elsy, Ericson, Thomas. (2009) Klinisk mikrobiologi, AB Liber, ISBN 978-91-47-10666-0. Sid 80- 83
Sand Olav, Sjaastad V Oystein, Haug Egil, Bjålie G Jan, (2007) Människokroppen (2nd edition), Liber AB s.474-475
Sahlgrenska universitetsjukhus. 2018. Resistenta bakterier. https://www.sahlgrenska.se/for-dig-som-ar/vardgivare/vardhygien/kommunal-vard-och-omsorg/16.-resistenta-bakterier/ (hämtat den 29 april 2019)