Zink är ett sk spårämne, vilket betyder att kroppen endast behöver en liten mängd, men samtidigt är det ett livsviktigt mineral som ingår i över 300 enzymer som alla utför biokemiska reaktioner nödvändiga för både fysisk och mental hälsa.
***Inlägget innehåller samarbetslänkar ***
Varför zink är viktigt för kroppen:
Zink är avgörande för bildandet av DNA, celldelning, proteinsyntes, läkning av skadad vävnad och för ett starkt immunförsvar. Eftersom det bidrar till celltillväxt och celldelning är det särskilt viktigt under perioder av snabb tillväxt som hos barn, ungdomar och under graviditet för fostrets normala utveckling.
Zink spelar flera olika roller i det endokrina systemet och är därför även avgörande för fertilitet och reproduktion hos både män och kvinnor. Det påverkar tex omsättningen av könshormoner och prostaglandiner, bildandet av spermier, omvandlingen av sköldkörtelhormonet tyroxin till det aktiva trijodtyronin, utsöndringen av insulin och leptin vilket i förlängningen påverkar aptitreglering. Det tycks finnas en koppling mellan zinkbrist och aneroxia nervosa.
Både det medfödda och det adaptiva immunförsvaret är beroende av zink för att fungera normalt. Det krävs zink för att immunförsvarets celler ens ska kunna bildas till att börja med. Vid zinkbrist kan inte kroppen stå emot infektion på ett normalt sätt vilket ökar risken för sepsis.
Under normala förhållanden är inte zink en antioxidant eftersom det inte deltar i redoxreaktioner men inflammation har en stark koppling till oxidativ stress. Man kan säga att zink är en sorts indirekt antioxidant eftersom det skyddar celler mot syreradikaler som bildas då immunförsvaret aktiveras.
Zink är vidare mycket viktigt för hjärnans normala funktion och fungerar som en signalsubstans i synapser. Zinkbrist leder därför till nedsatt kognition och neurologiska symptom som ökad aggressivitet, avvikande socialt beteende, hyperreaktivitet, oro och depression. Neurosensoriska funktioner som lukt och smak försämras av zinkbrist.
Zink och åldrandet:
Att zinkhomeostas är dysreglerad vid Alzheimers och Parkinsons sjukdom är etablerat men det är inte fastställt hur det normala åldrandet i sig påverkar zink-relaterade funktioner. Man kan spekulera i om det är åldrandet som leder till försämrat zinkupptag vilket i sin tur bidrar till den åldersrelaterade försämringen i kognition mm.
Zink i kosten:
Upptaget av zink ur kosten sker i tolvfingertarmen och utsöndras därifrån till cirkulationen. Många vegetabilier innehåller zink men upptaget påverkas negativt av fytinsyran som finns i växter. De bästa kostkällorna till zink är animaliska som skaldjur, ostron och nötkött.
Zinkbrist:
Det är inte helt enkelt att utvärdera zinkstatus med hjälp av blodprov då serumkoncentrationen av zink kan variera så mycket som 20% under ett dygn. Därför är det svårt att upptäcka lätt zinkbrist som ändå kan medföra en rad symptom som:
nedsatt immunförsvar
försämrat minne
försämrat smak- och luktsinne
nattblindhet
minskad spermieproduktion
Allvarlig zinkbrist (vilket är en risk vid svår diarré tex) ger ett ännu svagare immunförsvar med återkommande infektioner, dermatit, diarré, alopeci (håravfall) och psykiatriska besvär.