Skogsbiten.

Hej darlings! I dag tänkte jag blogga lite om min kärlek till naturen. Jag är liksom ” skogs-biten”. Jag mår rent ut sagt skit om jag inte får min veckodos av skogen uppfylld. Är det någon annan som känner så här? Att skogen liksom kallar på en?

Varför har jag blivit så här? Min barndom? För att mina föräldrar tog mig med på en massa utomhusaktiviteter då jag var liten? Vi bodde i en ark på isen och gjorde långa utflykter på fjället både sommar och vintertid. Jag fick tidigt lära mig att laga mat i en muurikka eller med ett triangelkök, att rensa fisk och att lära mig att läsa av väder och vind. Min pappa var helt fantastiskt, han hade en inbyggd kompass i sin kropp, hittade absolut överallt i vildmarken och de utflykter han tar tagit med oss på kommer jag bära med mig resten av livet.

En händelse som starkt har påverkat mig när det gäller naturmedicin är min mormor. Hon var en ” klok gumma”, från Armasjärvi i norra Sverige. Hon tillverkade sina egna salvor, hade en underbar örtträdgård och jag minns än i dag då jag hade hoppat över en stenmur och landat illa och stukat foten och slagit ryggen. Jag minns hur hon bandagerade mig med olika blad, från topp till tå och de olika brygderna hon tillredde till mig. Jag minns hur härligt det kändes i hela kroppen!

Jag som föräldrar känner att jag har ett viktigt ansvar gentemot mina barn. Jag tar med mig dem ut i naturen så ofta jag kan, försöker lära dem att visa hänsyn mot allt levande och det värmer i hjärtat när jag såg min fyraårige son som ville plocka groblad åt in syster när hon hade fått en sticka i handen.

De våra föräldrar eller mor och farföräldrar kunde om naturen håller på att falla i glömska.

Jag hörde en gång en förskolelärare uppe i norra Norrland, med skogen bokstavligen runt knuten, säga till mig att hon hade flera barn i sin grupp som aldrig hade varit ute i skogen!? What? Hur kan det vara möjligt? Jag förstår inte det. Även om man bor ”mitt i stan” så är det oftast inte speciellt långt till åtminstone en liten skogsdunge.

Jag tror att det är viktigt att vi tar med våra barn ute i naturen och lär de visa respekt för växter och djur. Jag älskar att se hur mina barn  förargar sig över då de hittar skräp i naturen. Jag är glad att jag för över naturarvet på mitt barn, som jag fick av mina föräldrar. Jag tror nämligen att det är väldigt viktigt, för oss alla. Människor som moder jord. Håller du med?

Stora kramar min kära läsare! /Love love love