På bilden syns en gravid, lycklig Anette. Vad som inte syns är hur min rädsla håller på att slita mitt hjärta itu.

Allt är relativt….

Hej babes…Jag har varit gravid två gånger i mitt liv. Den första graviditeten var jag den lyckligaste kvinnan på jorden. Den andra graviditeten var jag kanske den räddaste kvinnan på jorden? Jag tänkte berätta lite om skillnaderna här för dig kära läsare.

Det här blogginlägget är tillägnat alla de kvinnor som  är havande och kanske går omkring med olika rädslor,  en del av oss med rädslor så stora att det lamslår hela förtjusningen med att vara gravid. Vid min första graviditet med min son gick jag omkring och undvek mögelostar och opastöriserade produkter.

Jag var rädd för listeria i sushi och en gång då jag åt Serranoskinka i Spanien så fick jag nästan panik, skinkan har ju säkerligen inte varit i frysen i minst tre dygn så nu kommer vi få toxoplasmaparasiter trodde jag.

Jag och min man gick på profylaxkurs och hemma tränade vi andningsövningar, förlossningspositioner och hjälpsam beröring vid förlossningen. Jag läste böcker, alltifrån barnsjukdomar till barnuppfostran.

Jag tränade gravidyoga, jag tränade knipmusklerna. Jag hängde med andra gravida och vi diskuterade den kommande förlossningen och våra graviditetsåkommor i minsta detalj. Jag skrev förlossningsbrev, suddade ut och la till. Knycklade i hop och skrev om. Där och då, var mitt största bekymmer om jag skulle skita på mig eller inte på förlossningen. Det var en stor rädsla, jag kunde inte föreställa mig något mer pinsamt, jorden sluka mig liksom!

Jag var verkligen rädd för att det skulle hända. Jag minns inte när det hade hänt mig senast, jag var väl ungefär en halv meter hög och gick väl fortfarande i blöjor, och då är det väl ok. Men i min ålder?? Nej , hur kan det vara möjligt att så många saker kan komma ut på en och samma gång??? Jag hade till och med skrivit med vattenstämpel, diagonalt över hela mitt förlossningsbrev ”Lavemang” i stora bokstäver. Ja, det är sant. Erkänner bakom skämselkudden.

Inför min andra förlossning, när jag visste att jag hade cancer, var min högsta önskan att bebisen skulle vara frisk och att jag själv skulle kunna vara med, vara frisk nog för att få träffa min bebis. Att vi skulle vara levandes, både jag och bebisen. Nu brydde jag inte om mig att oroa mig i fall jag skulle bajsa på mig eller inte, i fall jag ver mer eller mindre tjock,   det enda som var viktigt för mig var min och min bebis hälsa. Att barnet skulle födas med 10 fingrar och 10 tår, kunna andas av sig själv och födas levande.  Det var det enda som fanns i mitt huvud. Måtte bebisen vara frisk.

Graviditeten i sig är en värld,  vi har tusen tankar och vi vill att allting ska vara perfekt. Vad jag har fått lära mig efter att ha haft två så olika graviditeter är tt man ska leva graviditeten intensivt, man ska lära sig saker och förbereda sig. Var inte rädd eler blyg, inga frågor är för dumma. Bry dig inte om hur du kommer att se ut/ låta/ göra under förlossningen för vet du vad? När du väl håller på att  föda ditt barn, då är det bara det som gäller och det är ditt barns liv!  Det finns tusen tankar bakom en graviditet, det är normalt att vara rädd, det är normalt att oroa dig. Var stark, du är en kvinna och du kommer att  föda ett litet liv, du klarar allt!

Tack för att du är här! Jag hejjar på dig! Stora kramar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Meny
Kategori