Hej. I dag har GT och Expressen uppmärksammat min historia. Här är artikeln om ni vill läsa den i sin helhet.
Jag tycker det är jättebra att Expressen /GT uppmärksammar sviterna efter cancern, cancerbaksmällan. De har även uppmärksammat min bok ”Gravid med livet som insats”, detta är ju så himla kul! Trevlig helg på er alla! / Anette
Anette fick cancerbesked – dagen efter bebislyckan
Anette Selberg var överlycklig – hon hade blivit gravid för andra gången.
Men dagen efter att testet visat positivt, vändes hela tillvaron upp och ner, när hon fick provsvaren från tester hon hade gjort vid ett läkarbesök.
Anette hade sköldkörtelcancer och skräcken för vad som skulle hända hennes barn var ett faktum.
– Det är så mycket känslor, att känna sig så levande och så full av liv och plötsligt få reda på att man är så sjuk, berättar Anette.
Anette Selberg, bor i Frölunda i Göteborg och är i dag 39 år gammal.
För fyra år sedan, 2015, inleddes det som kom att bli en mycket omvälvande period i hennes och familjens liv.
– Av en händelse upptäckte jag att jag var gravid. Det var inte planerat och kom jättesnabbt, berättar Anette.
Vid tillfället hade Anette en ettårig son tillsammans med sin man, som kommit till världen efter en femårig kamp med konstgjord befruktning. Att den nya graviditeten kommit på naturlig väg blev därför en glädjande överraskning för familjen.
Men dagen efter kom ett förkrossande besked, när hon fick provsvar från ett tidigare läkarbesök, berättar Anette.
– Dagen efter den stora glädjen blev jag kallad till Sahlgrenska och fick höra att jag hade sköldkörtelcancer säger hon och fortsätter:
– Jag var så glad och så blev jag så ledsen. Det är så mycket känslor, att känna sig så levande och så full av liv och plötsligt få reda på att man är så sjuk.
Varje operation innebar en risk
Läkarna rekommenderade Anette att inleda behandling mot cancern under graviditeten, men rädslan att förlora barnet plågade henne.
– Varje operation innebar risk för komplikationer. Jag vågade inte riskera att det skulle hända bebisen något. Jag blev så kär i den lilla varelsen i samma sekund som jag fick reda på att hon fanns inuti mig, säger Anette.
Läkarna gick med på att skjuta på operationerna, så länge tumören inte växte till sig under graviteten.
Några månader senare föddes Anette en dotter men euforin över att barnet mådde bra blev kort, när Anette konfronterades med komplikationer under födseln.
Moderkakan satt fast i Anette.
– Jag var den lyckligaste kvinnan i hela världen tills hon var några minuter gammal. Jag var tvungen att opereras akut och trodde faktiskt där och då att jag skulle dö. Det var en märklig situation, för jag hade gått och tänkt på att cancern skulle ta kål på mig och nu befann jag mig i en situation där förlossningen kunde bli min död, berättar hon.
Anette repade sig sakta men säkert, när nästa bakslag kom och dottern fick RS-virus, när hon bara var 16 dagar gammal.
– Det var det allra svåraste. Jag missade min första canceroperation för att jag låg inne på barnintensiven med henne. Jag led av sviterna efter förlossningen och cancern spökade hela tiden i bakgrunden.
I sex månader kämpade dottern för att överleva innan läget stabiliserades.
”Jag var som ett vandrande Chernobyl”
Under tiden påbörjade Anette sin cancerbehandling.
Först genom två operationer, där man kunde konstatera att cancern spridit sig, och sedan genom en radioaktiv strålningsbehandling.
– Jag var som ett vandrande Chernobyl och fick inte umgås med barn eller gravida kvinnor. De första tre dagarna satt jag i ett stålrum med metertjocka väggar, berättar Anette.
När läkarna kunde konstatera att cancern hade försvunnit brast alla fördämningar.
– Det är då man ska vara som allra lyckligast, men då släppte min överlevnadsgard vilket gjorde att jag kände mig som allra sjukast. Den posttraumatiska stressen började sätta ordentliga spår i mig, berättar Anette.
Vill hjälpa andra
För att få bukt på sin stressade hjärna började Anette tillbringa mer tid i naturen, meditera och skriva en bok om vad hon varit med om för att bearbeta allt.
– Det var en terapeutisk process, berättar hon.
Resultatet blev boken ”Gravid – med livet som insats” och Anette hoppas nu att hennes erfarenheter kan hjälpa andra som gått igenom traumatiska upplevelser.
– Status och jobb spelar ingen roll. Cancern och mina erfarenheter har gjort att jag har en ödmjukare inställning till hela livet och hur man värdesätter det. En kram från vänner och familj kan betyda allt och det är så synd att man ska få sig en riktig käftsmäll för att fatta det, berättar hon.
Efter strålningsbehandlingen har Anette klarat av två årskontroller och om tre år kan hon bli friskförklarad.